Det är en fråga vi ofta får i samtal med kommunledningar.

Vårt svar brukar låta såhär: Det räcker inte att kunna checka av att analyser, planer och strukturer finns på plats, eller att lagret är fullt. Verklig beredskapsförmåga handlar om att kompetensen sitter i organisationen – att medarbetarna vet om, när och hur de ska agera när något händer, och har förmågan att göra det.

Många kommuner gör just nu helt rätt saker: stärker resurser, bygger upp lager, satsar på IT-robusthet och cybersäkerhet. Förmågan utvecklas också genom tydligare strukturer, utbildningar och övningar. Det är både nödvändigt och positivt.

Men erfarenheten visar att verklig förmåga inte avgörs i övning eller först när något händer. Den byggs i vardagen – i hur prioriteringar görs, beslut fattas, ansvar fördelas och organisationen fungerar när inget ännu är akut.

Många har gjort mycket “rätt” på pappret, men är ändå osäkra på om beredskapen är tillräckligt robust för att fungera den dag den behövs.

Det som då gör skillnad är om beredskapen är en naturlig del av styrning, ledning och i verksamhetens vardag – alltså i hur ni prioriterar, fattar beslut, fördelar ansvar och samarbetar varje dag, inte bara vid övning eller kris.

När beredskap verkligen präglar hela organisationen, minskar risken för personberoende och stuprör – och insatserna får genomslag när det gäller. Det är först då man vet om organisationen har verklig beredskapsförmåga.